En mening, en halv livstid

usch

 De senaste dagarna har jag haft det så himla svårt att äta normalt.
Detta är inget jag pratar högt om så ofta, rätt känsligt ämne.

 Sitter och kollar på gamla bilder från 2011-2012 och undrar varför ser jag inte ut så här längre? Sjuka sjuka tanke.
Jag gick upp några kilon de senste året. Inte så mycket om man jämför med hur mycket jag gick ned från början.   Men jag märker skillnaden, och det är så jävla jobbigt.

Märker hur jag så lätt faller in i gamla rutiner.  Jag gick ned nästan 25 kilo på mindre än ett halvår.  Det var inte hälsosamt på någon nivå alls. Varken för kroppen eller sinnet. Speciellt inte sinnet.    Jag minns hur mycket jag tränade, minst 5 gånger i veckan. Helst 6 eller 7 gånger. Annars var jag dålig.  Jag hade stenkoll på vikten och måtten, och höll ett schema på hur mycket jag gått ned och hur mycket jag skulle gå ned.  Minst 0,5kg i veckan skulle de vara.  Var det inte det så blev det straff.   Mindre mat och mer träning. och vips -veckan därpå vägde jag 0,5 kg mindre. Förhoppningsvis ännu mindre.
Jag levde på komplimangerna jag fick, och när jag inte fick det så fick det mig att tro att jag behövde gå ned ännu mer för att bli omtyckt.

och det är så sjukt. så himla sjukt. Sitter här och tänker att Fan va sjukt det låter, så här ska det inte vara!  Och ändå så finns det en del av mig, en liten röst i mitt huvud som säger att "det är så här det går till"   Du får inget resultat annars.  
Orden som alltid sas till mig som liten ekar i mitt huvud "ska man va fin får man lida pin" 
Det ska göra ont att vara fin.

"Fin" va fan är det ens?
Verkligen?

Vill bara må bra i mitt eget skin.  Spelar ingen roll hur mycket jag väger, mitt värde sitter ju inte i det.    VARFÖR BRYR JAG MIG?  Jag vill inte bry mig.

Var jag lyckligare när jag va smalare?
Var mitt liv bättre?
Egentligen inte.  Hälften av all min tid gick åt till att stressa över mat och vikten.  Hade inte tid till att leva ordentligt.
Är en mer social person idag.  Känner att jag har mer att vara glad över. Genuint.

MEN fan i att jag ska må då dåligt över några ynka kilon. Orkar inte det.
Jag säger att det bara är 5 kilon jag vill gå ned. Men jag vet hur jag blir när jag försöker tappa vikt. Helt galen och besatt, och det blir inte bra.

Om jag säger samma sak till mig själv varje dag så kanske det fastnar en vacker dag.
"Ditt värde sitter inte i ditt utseende"

Tacohej leverpastej..