♡IMAGE♡

I am just an image of something so much greater
I am just a picture frame, I am not the painter
Where do I begin, can I shed this skin
What is this I feel within

♡OH GOD I PITY THE VIOLINS♡

Regina är mitt allt ibland. 

♡Ung och dum♡

Ibland riktigt längtar jag tills jag är vuxen på riktigt.
30 plussare med stadigt liv.
Känns som om livet är ganska gött då.
Mindre förvirrande lixom.

Kanske är jag mycket visare då,
Vet mer
engagerar mig mer

Undrar hur mitt liv som 30 plussare kommer vara.
Hoppas jag älskar livet.
Hoppas jag älskar det fullt ut.

Obsession

You hold me like the thunder 

grips the storm

Crushing my chest

Please don't let go

This pain is my addiction 

I see your eyes 

and I can't tell reality from dream

This fire around you is burning

Leaving marks of 

wholesome despair on my skin. 

You've become my obsession 

Söksöksök

Efter dagens springerunda sitter jag nu här och läser monologer inför årets sökningar.   Ugh vad ska man välja.  Vad ska jag göra. Inte alls nervös :0 

Är väldigt mycket mer nervös över att söka till teaterskolorna än Singer songwriter-linjerna.  

Ändå vill jag egentligen hellre gå ett år och hålla på med musik just nu.  Men teater är ju livet. Det har varit medelpunkten under halva mitt liv. 

Buhu. Har nog inte så stor chans att komma in på varken Fridhem eller Skara. Fast hoppas kan man ju 

Dansdansdanssssss

Jag är inte en vad man kallar en tävlingsmänniska. Men ibland så önskar jag att jag var det. 

Oftast när jag ställs inför något svårt, något utanför min bekvämlighetsgräns så blir jag sjukt frustrerad om jag inte klarar av det eller gör det bra nog från början. 

Och istället för att tänka "aha det här har jag inte gjort innan, det övar vi extra mycket på så att jag blir superbra på det" vilket är logiskt lixom. Så tänker jag istället "Gaaaah jag suger. Jag ger upp" i bästa fall så prövar jag mig fram, gör det. Men hatar hur det blir eller ser ut. 

Galet dumt egentligen. För hur ska jag kunna bli bättre och utvecklas om jag inte utmanar mig själv mer? 

Ändring på det tack! 

Ta till exempel dansen. Som typ House eller hip hop. Det är kul. Men det är roligast när det går bra, vilket det inte gör alltid. Blir bara sur på mig själv för att jag inte kan.   Till skillnad från piano. Har alltid haft lätt för att spela piano. Så då är det ju bara kul att spela och lära sig. 

Har hursomhelst varit väldigt kul på veckans alla danslektioner.  Haft jazz, house, reggae, hip hop, balett. Lite av allt helt enkelt.   Ack det ska bli trevligt att komma hem nu, men känns inte som det är läge riktigt nu. När man precis börjat komma in i skolrytmen igen efter alla föreställningar.   

Dock är det mycket väl behövligt med lov och vila nu. Inte haft en lugn stund sen förra lovet med alla föreställningar vi gjort. Fattar knappt att vi lyckades få ihop musikalen och Gardellpjäserna på den korta tiden.  

Så ska sova sååå mycket nu!!! Soft 

Kaniner små

ÅHaft en mini"konsert" i danssalen idag. Eftersom jag var lite nervös över mitt framträdande på lördag så fick mina kära internatvänner agera försökskaniner och lyssna på mig.  

Lyckades spela alla låtar utan att sabba mig.  Oh yes! :)  kanske beror på att jag inte är så nervös inför dessa människor, eller så har jag helt enkelt blivit mer van vid att sjunga inför folk. 

Imorgon bär det av hemåt. Påsklov. 

Vill stanna kvar här och bara lata mig varje daag med alla härliga människor. 

Men ska ändå bli mysigt att komma hem till familj och vänner. Spela på Ukm och såklart ha treeevligt på systers möhippa. Wiihoo 

Väskan är nu packad och jag ligger i sängen och lyssnar på nattmusik. 

Sovasovasova.imon blir det balett och tågresa. Ha kul 

 Kul att färgen i min lugg är som bortblåst. Säämst (vi kan låtsas att det ska va så) 

Songbird

Det. Börjar närma sig. 

Ska uppträda på UKM på lördag, känner lite skräckblandad förtjusning över det hela.  

Men jo det ska bli kul. Planerat låtar och sånt kul. Tror jag bestämt vilka låtar jag ska köra, hoppas det kommer folk och lyssnar också. Vore ju treeevligt. 

Kraft

Vi är mitt inne i föreställningsperioden nu. Och det är Supermegakul.  Det finns verkligen inget härligare än att stå på scen och bara ösa järnet. Älskar det. Försöker hitta tillbaka till kärleken till scenen ingen, gnistan har försvunna lite sedan mamma gick bort. Antar att det egentligen är en rätt normal grej. 

Haft ett par tuffa dagar nu det senaste, nu när allas föräldrar kommer och så, blir det så mycket mer påtagligt att inte mamma är här och kan uppleva det här med mig.  Saknar henne så att det känns som om jag ska explodera vilken sekund som helst.   

Försöker tänka att hon är någonstans runt mig och ser mig. Önskar bara att jag kunde få höra hennes röst igen. 

Hur som helst lyckades jag ta mig igenom de senaste föreställningarna. Brukar kännas skit innan vi drar igång men sen när vi är igång så släpper jag mitt vanliga liv och låter karaktären ta över. Då hjälper det. 

Nu har vi två föreställningar kvar. Ska kötta de som fan! För gu så bra vi är! 

Ungefär så här cool ser jag ut. Spets och 40tals frilla. Älskar det!!

Alla dessa människor kommer bli min räddning ❤️❤️😘☀️😘