Jag har ingen respekt för äckliga rasister.
Verkligen inte. Asså varför kräver folk att man ska respektera folks åsikter Även om de är rasistiska?
LIKE REALLY??????
NEJ. Rasistiska åsikter skadar. De förtrycker och förgör. Inget bra kommer ifrån rasistiska värderingar och jag vägrar att respektera sådana människor.
Så himla trött på alla dessa vita medelålders människor som klagar på att -ne vet du va, ska invandrare få mer bidrag än mig????!?!!!!!=?!!!! VAD HAR HÄÄÄNT MED SVERIGE? *draperar sig i Sverigeflaggan och gråter stilla*
Dränk dig i dina kränkta tårar istället.
torsdag 14 augusti 2014
onsdag 13 augusti 2014
♡skrivkramp♡
Orka ha skrivkramp
Verkligen.
Vill skriva låtar
Vill spela in låtar.
Men asså det är så svårt. För det är aldrig, aldrig tyst i detta huset. aja, så är det väl att bo med 6 personer varav två är minibarn. De två är verkligen aldrig tysta vill jag lova.
aja, idag hann jag spela in vocals till två låtar i alla fall. Den ena är klar, så de är väl najssss det.
Sitter och spånar på idéer till låtar. Är inspirerad av så mycket just nu, men får inte ned det i ord eller melodi. DET ÄR SÅ FRUSTRERANDE. AAAAAAERRGHGH *blir Hulken och skriker argt*
Har satt upp lite deadlines för när låtar ska bli klara. Denna veckan vill jag ha klart Collaben jag gör med Jessica. och klar lär den bli för har bara stämmor kvar att lägga (wiih)
Förr i tiden var jag jätte produktiv och la ut covers och sånt på min youtube varje vecka, om inte flera låtar i veckan. men nu.. Det känns nästan som om jag måste lägga ut saker, bara för att. uuugh så tråkigt. Df håller jag mer på med min egna musik istället. mycket roligare.
Verkligen.
Vill skriva låtar
Vill spela in låtar.
Men asså det är så svårt. För det är aldrig, aldrig tyst i detta huset. aja, så är det väl att bo med 6 personer varav två är minibarn. De två är verkligen aldrig tysta vill jag lova.
aja, idag hann jag spela in vocals till två låtar i alla fall. Den ena är klar, så de är väl najssss det.
Sitter och spånar på idéer till låtar. Är inspirerad av så mycket just nu, men får inte ned det i ord eller melodi. DET ÄR SÅ FRUSTRERANDE. AAAAAAERRGHGH *blir Hulken och skriker argt*
Har satt upp lite deadlines för när låtar ska bli klara. Denna veckan vill jag ha klart Collaben jag gör med Jessica. och klar lär den bli för har bara stämmor kvar att lägga (wiih)
Förr i tiden var jag jätte produktiv och la ut covers och sånt på min youtube varje vecka, om inte flera låtar i veckan. men nu.. Det känns nästan som om jag måste lägga ut saker, bara för att. uuugh så tråkigt. Df håller jag mer på med min egna musik istället. mycket roligare.
tisdag 12 augusti 2014
♡TRIGGER♡
"Ord är inte bara ord. De har laddning och makt och de skapar verkligheten samtidigt som de skildrar den." - ur Julia Skotts "Kroppspanik"
Något jag tänkt på senaste tiden. En väldigt bra beskrivning om det samhälle vi lever i. TÄNK på vad ni häver ur er. Ord har betydelse och skapar makt. Kan va allt från rasism, sexism, och hälsohets.
Hälsohetsen är något jag alltid känt av, från samhället, vänner och familj.
Minns när jag var mycket liten, kanske runt 11-12 år gammal och jag hade två bästa kompisar som båda var smala. Medans jag var knubbig och rund och hade dålig självkänsla. Fick ofta höra från mina kompisar hur tjocka de va samtidigt som de nöp tag i sitt skinn med en äcklad min. Det fick mig att titta på min egen kropp i spegeln och se en kropp som va betydlig större än deras och undra: "om de är tjocka, vad är jag då?" "Om deras kroppar inte duger, gör inte min det heller då?"
Minns att min mamma som var kraftigt överviktig, berättade om de gånger hon varit med om såna möten och hur ledsen hon blev. För allvarligt vem blir inte det? Hur hennes arbetskamrat satt och ojjade sig över hur hennes mage korvade sig när hon satt ned. När mamma sen konfronterade arbetskamraten med "om du är äcklig vad är jag då?" så fick hon ju tillbaka en "men du har ju en så fin personlighet"
SUCK!
ALLA KROPPAR ÄR OK!!
Jag sliter och drar med min egna självkänsla och försöker förgäves att se på den med en positiv syn, för jag VET ju att jag är mer än min kropp. och utseende ska inte spela nån roll. För jag kan fortfarande nå mina mål, jag kan springa, jag kan vara aktiv och kreativ med min kropp. och göra sånt som den faktiskt är till för.
Men ändå så är det så himla svårt, speciellt när ens kompisar som är betydligt mycket mindre än en själv står framför spegeln och kommenterar över sin "äckliga tjocka" kropp. Hur "äcklig och fet jag var när jag vägde 62 kilo" och inte kan förstå att det är riktigt skadligt.
Samma gäller de som stolt ska visa upp hur duktiga de är som gått ned i vikt, och ska dokumentera hela resan på Facebook, lägga upp träningsbilder, och bilder på sallader var eviga dag för att visa upp hur duktiga de är. Skriva ut så fort de gått ned ett kilo.
Ja, gött för dig att du tar hand om dig själv så himla bra då. Så klart att man kanske vill skriva ut sånt nån gång ibland och det är lugnt. Men just när det sker varje dag, eller flera gånger i veckan. Det är så fruktansvärt triggande.
Klart att smala människor också kan ha kroppsnojor och komplex. Men ta inte ut dem på andra människor, det är så viktigt. Stå inte och klaga på din vikt när personen bredvid dig väger mer, (eller gör det ALDRIG för du vet aldrig om personen kan vara ätstörd eller något liknande.) För när du gör det, lägger du över dina egna komplex på den andra personen.
Prata om dina komplex som ett sätt att lära dig att älska dem istället. Komma över dem, Inte stå framför spegeln och klaga bara för att klaga. För det skadar!
Något jag tänkt på senaste tiden. En väldigt bra beskrivning om det samhälle vi lever i. TÄNK på vad ni häver ur er. Ord har betydelse och skapar makt. Kan va allt från rasism, sexism, och hälsohets.
Hälsohetsen är något jag alltid känt av, från samhället, vänner och familj.
Minns när jag var mycket liten, kanske runt 11-12 år gammal och jag hade två bästa kompisar som båda var smala. Medans jag var knubbig och rund och hade dålig självkänsla. Fick ofta höra från mina kompisar hur tjocka de va samtidigt som de nöp tag i sitt skinn med en äcklad min. Det fick mig att titta på min egen kropp i spegeln och se en kropp som va betydlig större än deras och undra: "om de är tjocka, vad är jag då?" "Om deras kroppar inte duger, gör inte min det heller då?"
Minns att min mamma som var kraftigt överviktig, berättade om de gånger hon varit med om såna möten och hur ledsen hon blev. För allvarligt vem blir inte det? Hur hennes arbetskamrat satt och ojjade sig över hur hennes mage korvade sig när hon satt ned. När mamma sen konfronterade arbetskamraten med "om du är äcklig vad är jag då?" så fick hon ju tillbaka en "men du har ju en så fin personlighet"
SUCK!
ALLA KROPPAR ÄR OK!!
Jag sliter och drar med min egna självkänsla och försöker förgäves att se på den med en positiv syn, för jag VET ju att jag är mer än min kropp. och utseende ska inte spela nån roll. För jag kan fortfarande nå mina mål, jag kan springa, jag kan vara aktiv och kreativ med min kropp. och göra sånt som den faktiskt är till för.
Men ändå så är det så himla svårt, speciellt när ens kompisar som är betydligt mycket mindre än en själv står framför spegeln och kommenterar över sin "äckliga tjocka" kropp. Hur "äcklig och fet jag var när jag vägde 62 kilo" och inte kan förstå att det är riktigt skadligt.
Samma gäller de som stolt ska visa upp hur duktiga de är som gått ned i vikt, och ska dokumentera hela resan på Facebook, lägga upp träningsbilder, och bilder på sallader var eviga dag för att visa upp hur duktiga de är. Skriva ut så fort de gått ned ett kilo.
Ja, gött för dig att du tar hand om dig själv så himla bra då. Så klart att man kanske vill skriva ut sånt nån gång ibland och det är lugnt. Men just när det sker varje dag, eller flera gånger i veckan. Det är så fruktansvärt triggande.
Klart att smala människor också kan ha kroppsnojor och komplex. Men ta inte ut dem på andra människor, det är så viktigt. Stå inte och klaga på din vikt när personen bredvid dig väger mer, (eller gör det ALDRIG för du vet aldrig om personen kan vara ätstörd eller något liknande.) För när du gör det, lägger du över dina egna komplex på den andra personen.
Prata om dina komplex som ett sätt att lära dig att älska dem istället. Komma över dem, Inte stå framför spegeln och klaga bara för att klaga. För det skadar!
tisdag 5 augusti 2014
♡självhat som drivkraft♡
Lady Dahmer skrev ett inlägg om Självhat som drivkraft som jag känner igen mig i på så många sätt.
“My body is not a problem to be solved.
Självhat är en mycket effektiv drivkraft, det kan jag intyga jag gick ned över 20 kilo på bara några månader. MEN jag mådde så fruktansvärt dåligt under hela denna tiden. Det var nog det värsta jag mått, om man bortser från mammas bortgång då.
Jag pressade mig själv till det yttersta. Jag skulle gå ned 0,5 till 1 kilo i veckan annars var jag värdelös och dålig. Jag tränade varje dag, och var petnoga med vad jag stoppade i mig.
Jag lät mig faktiskt unna mig en godsak i veckan, men jag tränade extra hårt dagen efter för att kompensera.
Om jag inte uppnått mitt viktmål för veckan eller månaden så straffade jag mig själv med att inte äta mat, eller äta orimligt lite mat istället.
Jag var besatt. Jag mätte mig runt midjan och höfterna. Höll schema för viktnedgången och skrev ned hur många cm mindre jag blivit runt midjan. Som om det skulle ge mig mer värde.
Till slut mådde jag så dåligt att jag konstant var nedstämd. Det enda som sporrade mig var viktnedgången. Ja, ett kilo till - nu är jag ännu närmre perfektionen. Jag strävade efter nått sorts värde tror jag. Att jag skulle bli lyckligare om jag var smal, mer omtyckt.
Det hjälpte ju inte att jag fick otroligt mycket komplimanger över min viktnedgång. Hur duktig jag var, hur snygg jag hade blivit. Folk menar väl, det förstår jag. Men det blir så himla fel! Viktnedgång är inget som ska behöva belönas på det sättet.
Jag började träna för att vara mer hälsosam, mamma tränade mycket och jag inspirerades lite av det. Jag började inte träna för att bli snygg och smal. Men tillslut blev det så ändå. Jag använde träningen för att hitta min självkänsla. En urdålig ide, för det fungerar aldrig!
När jag nådde botten, insåg att jag hade problem med träningen och att det gjorde mig sjuk. Så tog jag beslutet att sluta väga mig, sluta hålla schemat över vikten, sluta upp med att mäta midjan osv. och höll inte lika hårt på alla bestraffningar. Jag märkte fort en förändring i mitt humör. Jag mådde mycket bättre, var inte lika nedstämd. Samtidigt gick jag inte ned så mycket i vikt, det gick mycket långsammare och jag höll mer en stadig vikt istället för att gå ned. Men det gjorde inget för jag mådde så mycket bättre i mig själv.
Det var fortfarande en kamp varje dag, men inte alls lika illa som innan.
Sakta men säkert började jag acceptera mig själv för hur jag såg ut just nu.
Japp, Detta är min kropp, så här ser den ut och det är helt OK! Inget fel på den. Vill jag ändra på nått så gör jag det. Men långsiktigt. Inte på en vecka eller en månad.
Träna för att det är kul och det känns bra, INTE för att gå ned i vikt och bli snygg.
Jag vill så innerligt tro på allt det här. Att mitt värde som människa inte sitter i mitt utseende.
Men fan - det är svårt !
När vi lever i ett samhälle som är så otroligt besatt av viktnedgång och hetsar oss dag ut och dag in.
Jag blir så trött, det är inte konstigt att man mår som man gör. Att ätstörningar är allt vanligare.
"så går du ned 5 kilo på en månad"
"men denna dieten kan du gå ned 7 kilo på en vecka"
"2 kilo i veckan dieten"
Det är visst omöjligt att vara nöjd över sitt utseende om man har några kilos övervikt.
Nej, älska dig själv för den du är och för hur du ser ut NU.
Ingen ide att hata sig själv och använda just det självhatet som en metod för att uppnå ett mål. För man kommer aldrig uppnå det då. utan bara sätta nya mål hela tiden. Aldrig bli nöjd.
“My body is not a problem to be solved.
I am not a “before” picture,
I am not a work in progress,
I love my body just the way it is.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)