tisdag 4 augusti 2015

♡ My head is a jungle ♡

Den senaste månaden har varit ganska lugn. Jag har varit tvungen att tänka om en hel del,
på det gångna året och de val jag har gjort. Bra och dåliga.

På sätt och vis tror jag att det har varit en av de mest intressanta år jag någonsin har haft. Men nu kan jag se tillbaka på det och jag kan inget annat än att....rysa vid tanken på allt.
Kanske var inte detta det rätta valet för mig. Åtminstone inte vid denna tiden i mitt liv.

Jag vill verkligen komma ihåg de bra stunderna. Men jag kan inte just nu. Det är som om jag inte har ett enda bra minne av detta året. Allt är grått och fyllt av panik och ångest. Det finns ju massor av bra minnen begravda djupt ner någonstans under all skit. Jag vet bara inte vart jag ska börja leta efter dem.

♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡ ♡

Jag har dessa små kreativa utbrott. Jag kan gå dagar-veckor-månader och vara helt trött på allt, att aldrig vilja vara kreativ igen, gräva ned mig själv i ett hål och stanna där. Gå och leva som en eremit för resten av mitt liv.

Men så plötsligt, utan förvarning. Får jag en super duper über kreativ dag och avslutar projekt efter projekt i ett nafs,  jag kan inte få nog av det hela. Det gör mig så så glad, och jag flyger högt av all lycka inuti mig.

Men nästa morgon, är allt borta. Ibland finns det lite lite kreativitet kvar i mig, och andra dagar känns det som om jag är helt dränerad. Jag kan inte tänka, jag kan inte äta, jag kan inte ens vara vaken. Det är som att jag är bakfull ... bakfull från att vara lycklig. ?!!

Fast det är mer än bara en bakfull-känsla. Alltför ofta, efter ett kreativ utbrott - känner jag mig nere i flera veckor efteråt.

Men det har blivit bättre sedan jag kommit hem från London. Nu när jag inte är så stressad, så pressad till att vara kreativ varje dag. Vara runt människor som fick mig att känna mig så osäker på mig själv 24/7.

Även om det inte sas något rakt ut så fanns det en hierarki på skolan i London. Bland lärare, Studenter, klasserna.  Det kändes som om man ständigt var tvungen att vara på topp, skriva låtar varje dag, och allt skulle vara olika varandra.   Skrev man inte 20 låtar i månaden var man inte duktig.
Klasskompisar skulle jämföra betygen med varandra, skröt om allt, hela hela tiden.
De som lyssnade på Jazz, och musik från 60 - 70 talet var bättre än alla andra. Folk såg ned på en om man inte gillade viss musik, eller om man gillade nått annat.

Det var inte en hierarki på skolan i Eslöv. Vi var alla på samma nivå, vi ville hjälpa varandra. Vi tävlade inte mot varandra, vi hjälpte varandra att förbättras och utvecklas hela tiden. Uppmuntra varandra.
Visst fanns det massor av uppmuntran i London också, men känslan var bara inte densamma.   Kanske var det jag som va för annorlunda eller något. jag vet ej.

Jag lärde mig ändå mycket från musikskolan, verkligen massor. Mest inom produktion och business.  Och jag träffade fina människor där också, det gjorde jag absolut.  Men de sista månaderna var fruktansvärda, och det förstörde nog hela året för mig.  Och just nu behöver jag ta en stor låååång paus ifrån allt som hade med skolan att göra.  För att tejpa ihop mig själv lite.  Sortera bort all skit som hände. Gå vidare ifrån det, känner mig rätt stuck nu.

Skall göra mig ett litet liv här hemma igen. Skaffa nya rutiner, nya banor.  Det blir nog bra till slut.

måndag 11 maj 2015

♡sol♡

Idag har varit en väldigt intressant och roolig dag!
Gick upp och tog mig till skolan, 10:50 så spelade jag piano och sjöng lite backing vocals för kära Sara i min klass, som gjorde en audition till The End of Term Showcase.  Så härlig låt, och hon va så braaa.

Sen repade Jag, Sara och Karoline på min låt. och vid 15.20 så gjorde vi min audition!! Roligt å spännande. hehe Det gick bra faktiskt. Om jag blir vald så vore det ju kul. Men spelar inte så mkt roll.  Mår väldigt bra just nu. Känns väldigt skönt. Mått dåligt i flera månader. men har fått så mycket gjort denna veckan. Jobbat massor med olika låtar, skrivit en massa nya texter och stycken. Spelat in musik och covers. Repat en massa. Hängt med kära vänner, och bara.. åh.

Det läskiga är bara att jag VET att jag kommer må dåligt snart igen.  men försöker tänka positivt!! NU mår jag bra, och ska njuta av det. Och sen om det kommer en dålig dag, så är det just bara EN dålig dag.  Det kommer finnas bra dagar också. Kännes cheesy att säga så. men aja

bara väldigt skönt att känna sig något normal efter månaders depp period. tror senast jag mådde så här bra under en längre tid var i februari. Så äntligen lixom.

sen när jag kom hem vid sju tiden så gick jag till parken och tränade på utegymmet och sprang en runda. kändes sååå härligt.

Blir skola imon. Ska bli kuuuul :D

fredag 8 maj 2015

♡nått....nått♡

Senaste dagarna har varit väldigt bra. (yeey) 

Har påbörjat några projekt till skolan. Så känner mig snäppet lugnare!
Skriver massa låtar, och mixar för fullt. Det börjar bli roligt, speciellt när man får det låta bra.

Använder coola synthar och plingande ljud. Gillar det faktiskt :3


Har inte lika hemska panikattacker längre. Gått nån månad sen sist (rekord typ wooh)  förutom i Tisdags då jag fick en under en lektion, satt och försökte andas i min ensamhet.  Blev sjuuuukt yr, och trodde ett tag att jag skulle svimma.  Hatar den känslan.  Hade glömt ta min medicin då med så vet ej om det hörde ihop.  Men sen på onsdagen så slappade jag i sängen ett tag och tog inte min medicin förens 14.30 typ, och hade en så störig känsla i kroppen. Fick lixom "stötar" genom hjärnan.  Små sekunder då det känns som om man får en elstöt. Det försvann efter nån timme. Enligt min läkare så var det en biverkning av att jag inte tagit medicinen.   uurrrrk.
aja. får va mer noggrann i framtiden då.

söndag 3 maj 2015

♡när blir man nöjd?♡

Kan inte säga hur jag mår just nu.  Oftast mår jag bra tror jag, eller jag mår bra när jag är tillsammans med någon. Men så fort jag blir ensam så får jag ångest eller känner mig deppig.

Jag försöker att inte tänka så mycket. Grubbla.
Det tar för mycket tid.
För mycket ork.

Jag borde vara lycklig just nu.
Jag bor i London, går på en fantastisk skola.
Har underbara och talangfulla klasskompisar som får mig att bli bättre för var dag.

Men jag vet bara inte. trots allt detta känner jag mig bara ledsen hela tiden.
Som om allt jag borde vara glad över gör mig ledsen.
London blir ett stressmoment och oroar mig ständigt över obetydliga saker. Skolan får mig att må underbart bra, men pressar mig på kreativitet, och jag jämför mig oändligt med klasskompisarna. Som om deras talang får mig att blekna.

Min musik känns tråkig och obetydelsefull. Är texterna bra? är melodin catchy? Använder jag "rätt" ackord? måste jag arrangera mer? är mixen bra? är rösten bra?  - jag får panik-
Hela jag känns blek och tråkig i jämförelse med andra. Är jag lika rolig, smart, vacker, snäll, talangfull, trevlig?  Är jag lika lycklig?
Önskar så att jag kunde slappna av och bara va. Inte låta ångest och allt dåligt komma över mig hela tiden.  Vill ha en enda dag då jag inte hatar mig själv, då jag bara kan vara !

I fredags var vi ute några i klassen och hade kul.
Natten var fylld med kärlek och oändligt många kramar.  Jag fick så mycket kärlek från alla. De sa saker som jag aldrig kommer att glömma.  Men jag tvekar på om jag kommer tro på det som sas. Jag försöker.  Men jag kan inte undgå att tro att det hela skulle vara nått stort skämt som alla drar med mig. Låt henne tro att hon är något, för att sedan dra mattan under fötterna på henne.

Jag frågar mig själv; när kommer det att vända?
Jag kan nästan minnas senast jag var riktigt, riktigt lycklig.  första halvåret 2012 - sista året på gymnasiet, livet bestod av teater, teater, teater, musikal och musik.   Sen hände det otänkbara och 2012 blev det värsta året i mitt liv istället.  Tror inte att jag återhämtat mig än. Accepterat det.

Jag kommer få hjälp att komma ur det här, snart.
och jag ska kämpa för att tro på alla snälla ord, och verkligen uppskatta det och dem jag har i mitt liv.  Kanske har det redan vänt? Bara att jag inte känner det än.

tisdag 31 mars 2015

♡tjo♡

Bloggandet Ja.

2 terminer klara, 1 kvar.  O_O ojoj

Just nu vet jag inte vad jag tycker om det, pendlar mellan "åh nej så tråkigt, kan det inte fortsätta för alltid" och "skönt, kanske ska sluta redan nu"

Usch, vet inte alls. Vi har lov nu, men jag orkar inte med nått.
Det gör ont i mig att bara sova till och med.

Systern min och Jakob var här i en vecka, det var jättekul och mådde hur bra som helst med dem här.   Sen åkte de hem och jag gick in i sova-och-titta-på-serier-mode.  Visst inget fel med att slappa, men har lite saker jag måste få gjort denna veckan. Men orkar inte alls med det just nu.

Satt och pillade i studion idag, fick ihop lite piano till projektet, men måste få det att låta snyggt + spela in vocals. uuuuuggggh  
Tycker ju sånt här är superkul i vanliga fall.  Vill bara komma ur denna svackan. Tyvärr haft den i typ 2 månader nu.

Jaja, klaga kan alla.
Ska försöka skriva mer peppande saker.   Men först ska jag städa mitt rum för snart kommer några av mina favoritflickor från Eslöv hit <3 <3 yeeey.

fredag 6 februari 2015

♡SKAPA MUSIK OMG♡

ÄNTLIGEN skaffat Logic Pro X
Dyrt, men så värt det.  (a)

Nu får jag lust att spela in musik, börja med min EP, och ba OMG!!!!!
Har samlat ihop lite bilder för inspiration.









PEPPAD 

söndag 4 januari 2015

♡jag vet inte ens, äckligt och förvirrande♡

tjooo, hej hallå här är jag igen

asså
på senaste tiden har jag haft så himla sjuka drömmar.    Otroligt äckliga drömmar.

Det började för några veckor sen med att jag drömde att jag var fången med några andra, vet ej varför, men jag tvingades i alla fall titta på när de andra blev brutalt mördade, och jag kunde inte göra något för att hjälpa dem.     Sen har jag drömt några gånger i veckan att jag ser någon bli mördad, att jag blir mördad, eller att jag själv mördar någon.

Det är lite .... äckligt.    Jag vet att de är drömmar, och är inte egentligen rädd för att sova om nätterna, för jag vet ju att det är en dröm, och vaknar aldrig upp från drömmen och är rädd eller så.
Utan jag vaknar på morgonen och tänker "va faaan????"  

Undrar lite om jag är ett psycho eller nått.  borde man va rädd för att sova om man har mardrömmar som dessa?  
Jag gillar ju inte att ha dessa drömmar. ALLS.   men är inte rädd för att sova direkt.


hm.