♡TRIGGER♡

"Ord är inte bara ord. De har laddning och makt och de skapar verkligheten samtidigt som de skildrar den."    - ur Julia Skotts "Kroppspanik"

Något jag tänkt på senaste tiden.   En väldigt bra beskrivning om det samhälle vi lever i. TÄNK på vad ni häver ur er. Ord har betydelse och skapar makt.  Kan va allt från rasism, sexism, och hälsohets.

Hälsohetsen är något jag alltid känt av, från samhället, vänner och familj.

Minns när jag var mycket liten, kanske runt 11-12 år gammal och jag hade två bästa kompisar som båda var smala. Medans jag var knubbig och rund och hade dålig självkänsla. Fick ofta höra från mina kompisar hur tjocka de va samtidigt som de nöp tag i sitt skinn med en äcklad min. Det fick mig att titta på min egen kropp i spegeln och se en kropp som va betydlig större än deras och undra: "om de är tjocka, vad är jag då?" "Om deras kroppar inte duger, gör inte min det heller då?" 

Minns att min mamma som var kraftigt överviktig, berättade om de gånger hon varit med om såna möten och hur ledsen hon blev. För allvarligt vem blir inte det?  Hur hennes arbetskamrat satt och ojjade sig över hur hennes mage korvade sig när hon satt ned. När mamma sen konfronterade arbetskamraten med "om du är äcklig vad är jag då?"  så fick hon ju tillbaka en "men du har ju en så fin personlighet" 
SUCK!

ALLA KROPPAR ÄR OK!!

Jag sliter och drar med min egna självkänsla och försöker förgäves att se på den med en positiv syn, för jag VET ju att jag är mer än min kropp. och utseende ska inte spela nån roll. För jag kan fortfarande nå mina mål, jag kan springa, jag kan vara aktiv och kreativ med min kropp. och göra sånt som den faktiskt är till för.

Men ändå så är det så himla svårt, speciellt när ens kompisar som är betydligt mycket mindre än en själv står framför spegeln och kommenterar över sin "äckliga tjocka" kropp. Hur "äcklig och fet jag var när jag vägde 62 kilo"  och inte kan förstå att det är riktigt skadligt.
Samma gäller de som stolt ska visa upp hur duktiga de är som gått ned i vikt, och ska dokumentera hela resan på Facebook, lägga upp träningsbilder, och bilder på sallader var eviga dag för att visa upp hur duktiga de är.  Skriva ut så fort de gått ned ett kilo.

Ja, gött för dig att du tar hand om dig själv så himla bra då. Så klart att man kanske vill skriva ut sånt nån gång ibland och det är lugnt. Men just när det sker varje dag, eller flera gånger i veckan.   Det är så fruktansvärt triggande.

Klart att smala människor också kan ha kroppsnojor och komplex. Men ta inte ut dem på andra människor, det är så viktigt.   Stå inte och klaga på din vikt när personen bredvid dig väger mer, (eller gör det ALDRIG för du vet aldrig om personen kan vara ätstörd eller något liknande.) För när du gör det, lägger du över dina egna komplex på den andra personen.

Prata om dina komplex som ett sätt att lära dig att älska dem istället. Komma över dem, Inte stå framför spegeln och klaga bara för att klaga. För det skadar!