söndag 7 december 2014

♡musikmusikmusiiiiik♡

Har mått rätt pissigt de senaste veckorna. Stress som kryper fram.  Det är mycket på gång nu, nästa vecka är sista veckan för terminen så då har vi ALLA prov !! Har 7 stycken. (åh gud)  Två av dem är dock inlämningsuppgifter som jag blev klar med idag, så det känns ssåååååå skönt nu. Kan slappna av lite till nu.  
Sen är det ju Jul snart, och jag ska hem om mindre än 2 veckor, det är nervöst på nått sätt, hur kommer det kännas hemma?     Mitt huvud är lite knas också, utan att gå in på djupet så är livet lite jobbigt för tillfället.

Men idag har varit en ypperligt bra dag faktiskt. Försöker uppskatta allt som är fint i livet istället för att fokusera så mycket på det negativa.   Det är ju lätt att säga nu när jag har en bra dag, men vet hur svårt det är att finna ro när dagen är mörk och inget man gör piggar upp en.  Kanske bara behöver nån stabilitet, komma på plats igen.


Något jag funderar på och som några i klassen pushar mig till att göra är att arbeta fram en EP.
Har redan ett set med låtar som jag skulle kunna lägga fram, vanligtvis brukar jag skriva låten och spela in snabbt därpå och slänga ut på internet, Men inte nu, har skrivit lite låtar på ukulelen, men vill göra det mer officiellt denna gången, Spela in det riktigt bra, mixa, mastra. Släppa en singel och göra nån video till.    

Cut
Fall Down
"Happy"
Violence
Happy Place
Divide 

är några av låtarna jag vill släppa, Happy Place är en ukulele låt jag och min goa vän Nic skrivit, har bestämt att han ska va med på min EP.  Om han ska tvinga mig att släppa en EP så får han ta konsekvenserna. :)

men jaaa, nu känns det bra i alla fall. Är peppad, vill hitta nån producent i skolan som kan hjälpa mig att spela in, (Y) och kanske hitta några bandmedlemmar. Vår lärare vill att vi ska bilda band, men jag vet inte vad jag behöver x)   spelar ju mest piano grejer. Så dunno, ska klura ut detta under lovet, sen när jag kommer tillbaka ska jag fixa ihop nått najsigt.

söndag 16 november 2014

♡home♡

Fick massa hemlängtan.  Ser bilder på syskonen mina, och mina kompisar hemma i Sverige, och jag vill dit och krama om dem.

Aja, skrev ett inlägg häromdan, men råkade radera allt två gånger, så gav upp.

Förra lördagen var en intressant dag.  Var jättesjuk, och hade typ ingen röst. Inte optimalt för hade en songwriting session med Liam Howe, som har skrivit och producerat låtar för Marina And The Diamonds (!!!!!!!!!!!!!!) Lana Del Rey, Ellie Goulding osv.

Det var bara en halvtimma man kunde boka, men det var kul. Spelade upp två låtar och fick lite snabb feedback och tips.

Visade upp Alone och han tyckte det var en välskriven låt som var svår att kritisera, men att den saknade en "Överraskning" Det var fint pianospel, fin röst, fin text - men vad mer.  och det är precis vad jag själv känner med min musik. I mitt huvud finns det massa syntar och trummor och konstiga ljud.  typ som Björk, Jónsi, eller Iamamiwhoami.  Men får inte till det snyggt i studion, blaaaah varför kan inte alla höra det som jag hör i skallen? daum

Fick i alla fall tips att försöka skriva musik utan pianot, för han tyckte att pianot kunde ta över ibland. att det var för komplicerat.  Börjar höra det från så många håll här, de tycker att jag är värsta pro på pianot. O_O   och själv fattar jag inget, för i mitt huvud så är det inte så komplicerat, jag bara spelar många toner i vänsterhanden för att fylla ut. Det låter kanske komplicerat, men det är det inte haaha

Har i alla fall prövat att skriva utan pianot, vilket är svårt för är så himla låst vid att spela på pianot samtidigt som jag skriver texten och sätter melodin.
Men skrev en låt på ukulelen jag köpte härom veckan. och blev sjukligt nöjd.  Har massor med ideer för att utveckla iden.
- Behålla ukulelen, lägga till stämmor och kanske nått annat instrument.
Gillar soundet med ukulelen till texten och melodin. Texten är rätt deppig, men med ukulelen så blir den mer sarkastisk istället.
- spela in med gitarr istället och andra instrument, ev få en mer band-känsla
- MASSA SYNTAR!!! och beats och plingljud. Det skulle va så fint!!

Kanske gör alla varianter. Får se vad jag hittar på.
Men just nu är jag pepp som fan på låten,

Vill skriva mer och mer låtar med ukulelen, och kanske få ihop en EP.
Hade som mål att spela in en låt denna terminen och släppa den nästa år nån gång. Men vet ej hur det går med det asså. Får sätta igång nu.

lördag 1 november 2014

♡Persona♡

Funderar på att göra mig av med Mary Courage.
Själva namnet dvs.

På nått sätt så känns det inte rätt längre. Det var väl det för några år sen när jag startade min YouTubekanal och började hålla på med musik.  Då var det nytt och nice, Nu känns det bara som om jag gömmer mig bakom en barriär.  En stor vägg mellan mig och världen.  Och framförallt musiken.

Musiken för mig är otroligt personlig. Min musik kommer direkt från mitt hjärta och mitt huvud.  Allt jag säger är personliga tankar, och tror att jag var rädd i början. Rädd för att visa mig, rädd för att dela med mig av mina tankar. Så gömde mig bakom en karaktär för att distansera mig själv från omvärlden.   Ganska typiskt mig. Har alltid gömt mig bakom karaktärer på scen.  Det är aldrig jag, Matilda som står där.  Det är alltid någon annan,  En karaktär. Mary Courage är en av dem.

Nu känns det dock som om det kapitlet är över för mig. Ett nytt kapitel spelar ut sig.
Det kanske är hela atmosfären i skolan och London osv som får mig på andra tankar.  
Mary känns fake på något sätt, fel.

Men jag vet inte om jag ska byta helt till mitt riktiga namn. Matilda Modigh.
Rätt coolt är det ju.  Men absolut snyggare på Svenska än Engelska. haha   Var väl lite därför jag valde att skaffa ett stagename, för att låta mer internationell.    Nu känns det töntigt.

Har tänkt på detta ett tag, men nu känns det som om jag faktiskt ska göra något åt det.
Vill ta tag i saker igen.  Efter månader, år nästan av en förlamande känsla över allt jag älskat att göra tidigare, så känns det som om gnistan börjar komma tillbaka.   Jag kanske har hittat rätt?

Så vill starta om på nytt. Börja om.
Har ideer till nya låtar, vill börja skriva mer, spela mer.
Vill kasta mig in i studion och spela in allt jag kan komma på.

Hoppas bara känslan jag har nu får stanna kvar.

ack att all inspiration ska komma efter klockan två på nätterna.

onsdag 29 oktober 2014

En mening, en halv livstid

usch

 De senaste dagarna har jag haft det så himla svårt att äta normalt.
Detta är inget jag pratar högt om så ofta, rätt känsligt ämne.

 Sitter och kollar på gamla bilder från 2011-2012 och undrar varför ser jag inte ut så här längre? Sjuka sjuka tanke.
Jag gick upp några kilon de senste året. Inte så mycket om man jämför med hur mycket jag gick ned från början.   Men jag märker skillnaden, och det är så jävla jobbigt.

Märker hur jag så lätt faller in i gamla rutiner.  Jag gick ned nästan 25 kilo på mindre än ett halvår.  Det var inte hälsosamt på någon nivå alls. Varken för kroppen eller sinnet. Speciellt inte sinnet.    Jag minns hur mycket jag tränade, minst 5 gånger i veckan. Helst 6 eller 7 gånger. Annars var jag dålig.  Jag hade stenkoll på vikten och måtten, och höll ett schema på hur mycket jag gått ned och hur mycket jag skulle gå ned.  Minst 0,5kg i veckan skulle de vara.  Var det inte det så blev det straff.   Mindre mat och mer träning. och vips -veckan därpå vägde jag 0,5 kg mindre. Förhoppningsvis ännu mindre.
Jag levde på komplimangerna jag fick, och när jag inte fick det så fick det mig att tro att jag behövde gå ned ännu mer för att bli omtyckt.

och det är så sjukt. så himla sjukt. Sitter här och tänker att Fan va sjukt det låter, så här ska det inte vara!  Och ändå så finns det en del av mig, en liten röst i mitt huvud som säger att "det är så här det går till"   Du får inget resultat annars.  
Orden som alltid sas till mig som liten ekar i mitt huvud "ska man va fin får man lida pin" 
Det ska göra ont att vara fin.

"Fin" va fan är det ens?
Verkligen?

Vill bara må bra i mitt eget skin.  Spelar ingen roll hur mycket jag väger, mitt värde sitter ju inte i det.    VARFÖR BRYR JAG MIG?  Jag vill inte bry mig.

Var jag lyckligare när jag va smalare?
Var mitt liv bättre?
Egentligen inte.  Hälften av all min tid gick åt till att stressa över mat och vikten.  Hade inte tid till att leva ordentligt.
Är en mer social person idag.  Känner att jag har mer att vara glad över. Genuint.

MEN fan i att jag ska må då dåligt över några ynka kilon. Orkar inte det.
Jag säger att det bara är 5 kilon jag vill gå ned. Men jag vet hur jag blir när jag försöker tappa vikt. Helt galen och besatt, och det blir inte bra.

Om jag säger samma sak till mig själv varje dag så kanske det fastnar en vacker dag.
"Ditt värde sitter inte i ditt utseende"

Tacohej leverpastej..

♡ruuuuum♡

Long time no see!

Är helt inne i skolan och alla rutiner nu.
Det är helt fantastiskt. Älskar det!  

 Vet inte vad jag ska skriva om, så tänkte visa lite bilder på hur jag bor. hiih

Se mitt super-lilla-mys-rum
Får plats med min säng typ. :) men det är mysigt.



Har ett nice ställe att hänga mina kläder på. (Y) me likey


och min hylla är supercoolio också. :) 


har fortfarande lite att fixa med rummet, men allt som allt så är det typ klart.

Får ta lite extra bilder på resten av huset nån annan dag. 

Sitter nu inne på ett starbucks och använder deras internet för vi har inget hemma än. Måste ha internet för att göra läxorna haha . såååå sega är vi.
men är på G att fixa det!! ;D wiiih 
suttit här i nästan 2 timmar.  Kanske ska gå snart innan de misstänker nått fuffens O_O 
neeedå





lördag 11 oktober 2014

♡knas♡

Första skolveckan är avklarad.
Det känns bra, bättre och bättre för varje dag.

Har varit så nervös verkligen. Har pendlat fram och tillbaka mellan tvivel och säkerhet.
Är det här rätt för mig? Gjorde jag fel att åka hit?  Ibland undrar jag om jag skulle stannat kvar i Sverige,  kände mig sjukt malplacerad i början. Speciellt innan jag började skolan så hade jag tankar att det skulle vara sjukt svårt och att jag skulle vara sämst osv. den gamla vanliga visan lixom.
Det känns mycket bättre nu, när jag vet hur lektionerna går till och vad som förväntas av mig.

Kan inte säga att jag riktigt känner att jag platsar till 100 procent dock.  uuughh hopplösheten!!!

Dagen idag startade inte allt för bra. Huvudet var fullt med tankar på mamma. Det var som att jag gick in i en tegelmur när jag var på väg till skolan, boom -så var det där.    Problemet är också att känslorna gärna klamrar sig fast resten av dagen, eller i flera dagar i sträck. Sabbar allt. Så var lite rädd att jag skulle vara helt borta hela dagen och inte kunna fokusera mig på skolan.

Men som tur va så var allt så pass intressant på lektionerna att jag riktade all min fokus dit och så kändes det mycket lättare.  Är fortfarande inte halvt omtumlad nu på kvällen, Det är trots allt då alla känslor kommer fram,   så ska väl sova snart, vila huvudet lite mer.


Hade vår första Performance Workshop.  Vi fick (utan att vi kunnat förbereda oss) gå upp och framträda nått framför klassen. O_O  hm ja, det gick väl som det gick.     Jag har verkligen gjort bättre ifrån mig tidigare. Men blev så sjukt nervös.  Det är trots allt detta jag varit så sjukt nervös och ångestfylld över den senaste tiden.  Uppträda framför dessa människor. Alla är musiker och det känns som om man blir sjukt dömd av alla, detta är ju första intrycket på nått vis, första intrycket som artist!    Samtidigt så är vi alla i samma sits. Alla är nervösa, och förstår vilken utsatt situation det är.
Det är stor, stoooor skillnad på att framträda ett stycke framför en stor publik på en scen. Det är på något vis så mycket lättare än att stå framför en skara på 17 personer i ett litet rum. Det blir plötsligt så intimt. Man ser allas ansikten, hör allt. Man blir alltför medveten om att det finns människor där som tittar på en.   Hjälp lixom

Eller så var det bra att det gick fel och blev knasigt, för nu kan jag bara göra bättre ifrån mig och utvecklas mer och mer.  Till nästa veckas performance workshop skulle vi göra en cover på antingen
Ain't no Sunshine (Bill Withers)
Waiting All Night  ((Rudimental) 
Wild Thing (The Troggs) 

Så nu börjar det brinna i knutarna, JAG MÅSTE HA ETT PIANO!!!  man kan ju repa på skolan, om man bokar rum och sånt. Men ne, jag vill verkligen verkligen skaffa ett piano att ha hemma. Kommer inte gå bra för mig annars.  
Jag lider utan att få spela piano. :(   Mina fingrar skriker efter att få röra på sig. (iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiw)

Dags för sömn, får se vad morgondagen har att erbjuda.
nattii

tisdag 7 oktober 2014

♡Första dagen♡

Så, nu är första skoldagen på Tech klar. phew
har varit sjukt nervös inför detta, oroat mig och allt. så känns lite lugnare nu när jag har mer koll på läget.

Började dagen kl. 10 med Software Notation.  Vilket innebär hur man skriver noter i ett datorprogram.   Jag fattade ungefär hälften av allt som sades..    Har aldrig sysslat med noter innan, eller inte seriöst i alla fall. Så kan pyyyyytte pyytte lite. Typ hur G-klaven ser ut. haha
Men aja, det är på en väldigt basic-nivå  + att jag har två teori-lektioner till i veckan. Så om jag pluggar så kommer jag väl fatta tillslut.

Efter en lååång rast, så hade vi Extended Studies, så vi bara snackade och lärde känna varandra lite mer. Min klass är hur skön som helst. Vi är 4 svenskar (av 16 haha) + en från Norge.   Vart man än vänder sig i denna skolan så träffar man på en annan svensk.  Vi är överallt!!!
Ne men det är en trevlig bunt jag kommer hänga med detta året.

Sen hade vi Melody And Lyrics. och sen Harmony.    Harmony-lektionen var jätte lätt. väldigt, väldigt basic.  Typ "detta är ett dur-ackord och detta är ett moll-ackord."  fast det heter ju inte dur och moll på engelska höhö. Så det kanske var bra med en snabb och lätt genomgång av vad orden heter på engelska, så man inte tabbar sig på det.  Men det blir förhoppningsvis mer ingående nästa vecka.

Sist hade vi en Songwriting Workshop, då vi satt i grupper och skrev en låt.  Det var kul, vi skrev en en jätte cheesy låt.  Om en tjej som hade ett så vackert leende att man bara ville gå flera hundra mil för hennes skull.  Kommer bli en stor hit. lovar.    
Det var kul att se hur de andra arbetar och höra hur de skriver osv,  detta var kanske inte det mest seriösaste någon av oss gjort. Men ändå. Fortfarande kul.

Till sist hade vi ett seminarium med en av lärarna på skolan, som är artist och turnerat världen över. Hon spelade lite musik från sin nya platta. Blev lite kär i hennes låtar. Hon var jätteduktig.  och hon pratade lite en stund om när hon själv gick på Tech och kände sig som ett weirdo, eftersom hon inte har en så stark röst. Hon sjunger väldigt ljust och svagt.  Och huuuuur ofta har inte jag känt mig som en urusel sångerska pga att jag sjunger som jag gör?!   Typ jämt!!    Folk som säger till mig att man inte är en "riktig" artist och sångare om man inte beltar och sjunger starkt och högt. Vilket jag aldrig har gjort.    Jag har väl blivit lite mer trygg i min sångröst på senaste år, men minns hur jobbigt det var när folk kommenterade att jag skulle ta i mer. Sjung starkare, högre.  
Nu kan jag väl mer se det som att det är min stil, och det passar mig.

Kom hem vid nio-tiden, Så är lätt slutkörd nu. Vill bara sova.
Ska dricka mitt Bedtime Tea, och sen sova.  Imorgon har jag en kortare dag. Men det ska bli skojjjjigt!! :D

Music here I come 
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

tisdag 30 september 2014

♡Pippi♡

Pippi var min största idol när jag var liten. Jag hade jämt mitt hår uppsatt i två slarviga tofsar på varsin sida av huvudet.  Mamma sydde en pippidräkt som jag hade på mig varenda dag. Mamma har i efterhand berättat att jag brukade ligga på golvet och skrika när dräkten tvättades. Jag skulle Alltid ha på mig den!

Pippi var allt som jag ville vara. Hon var självständig, stark, modig, barnslig,  och smart. Hon var helt underbar i mina ögon.  Det finns så mycket med Pippi som är så otroligt bra. Men det finns också saker med historien som är allt annat än bra.   Eftersom historien är skriven på 40-talet, då rasism var mycket mer normaliserat än vad det är idag,  så användes ord och handlingar på ett rent av rasistisk sätt som inte passar sig i barnböcker och barnfilmer alls.



Jag kan inte på mitt liv förstå varför folk försvarar rätten att få säga ett så fruktansvärt förnedrande ord som har en historia av flera hundra års förtryck bakom sig, i filmer och böcker FÖR BARN!   Det är helt sjukt.  Tänk efter verkligen. De försvarar rätten att så säga Ne***  (tänker inte ens skriva orden för usch fy fan)

Här sitter en hel bunt med uppenbart opålästa människor och tycker att:  "Förstör inte min barndom" "Bevara Astrids verk"    Fastän de innehåller ord och handlingar som är uppenbart rasistiska och hemska.  

Jag tror att folk inte vill inse att något som de fann så perfekt och oskyldigt när de själva va små, faktiskt inte är så oskyldigt ändå. Att det är problematiskt.   Ingen vill ju ses som en rasist. För det är ju bara dumma och onda människor som är rasister, inte kan väl jag..??
och ne,  du kanske inte är rasist - men du måste förstå att försvara rätten att få säga slurs  som Ne*** ÄR en rasistisk handling som skadar och som förtrycker.  Vi har ett gemensamt ansvar att bygga ett samhälle som är till för alla, och som behandlar alla med samma respekt och värde.  och Hur ska vi uppnå detta om folk är så otroligt inskränkta och försvara rätten att få säga såna ord?

Barn lär sig fort och tar efter, tycker du att det är rätt att barn tittar på Pippi och sen efter det går runt och säger ne*** ?  Känns det bra i ditt hjärta?  

Jag som en otrolig Pippi-fantast tycker att det är jättebra att de valt att ta bort stötande scener och ord.  Historien är den samma, Pippi som karaktär har inte förändrats (om något blivit mindre rasistisk men det är ju bara positivt)   Det är fortfarande samma underbara berättelse om en flicka som inte tar någon skit och som lever sitt liv efter sina egna mått.

Om du nu tycker att det är så otroligt viktigt att Pippis pappa är en n****kung så kan väl du kolla på de gamla utgåvorna då, och gotta dig i den skiten.  Det finns att hitta det vill jag lova.

Jag uppmanar alla att läsa denna artikeln av Fanna Ndow Norrby  (som startade Instagram kontot "Svartkvinna") För hon säger allt så himla himla bra. Mycket bättre än vad jag skulle göra.

söndag 28 september 2014

♡artigheten tar över♡

gud, folk är så himla artiga här.
Det är lite av en kulturchock det vill jag lova.

Senast idag så frågade kassörskan på Tescos mig hur jag mådde, två gånger för jag uppfattade det inte först.
Eller cyklister som inte plingar på en utan säger "ursäkta" och faktiskt tackar när man flyttar på sig.
I Sverige hade de ju bara plingat och muttrat nått surt om fotgängare som tar upp all plats på gatan.

Jag lyckas alltid bli helt stel i såna situationer och mumla nått tillbaka, haha jag är den otrevliga Svensken typ xD   Det är väl en vanesak, snart så pratar jag som en äkta Londonbo.
Fick en kommentar häromdan att jag lät som en riktig Britt, (de blev jag nöjd över) Lovar, det är pga alla brittiska serier jag kollar på.   Jag har så lätt för att (ofrivilligt) börja härma folk. De kanske tror att jag driver med dem, men jag kan inte hjälpa det.   Pratade med en kille som kom ifrån Wales och efter en stund hade jag börjat härma hans tonfall.  Ja ba, Skärp dig nu och prata som vanligt Matilda.


Lyxen i London fortsätter,
idag fick det bli en pastasallad. Vi behöver ju inte överdriva, den va inte så god.
Men mätt blev jag ändå. så de får la duga



Å så intressant då.
Denna bloggen skriver ju sig själv. Tips om mat och allt. Bra där.

lördag 27 september 2014

♡break through♡

Idag är det en slappardag.
Välförtjänt.

Allt med lägenheten är fixat, så nu väntar vi bara på att få flytta in.
Det hade varit GUUULD om vi fick flytta idag, för vi har bara bokat hotellrummet tills Söndag förmiddag.
Men det verkar som om vi kommer få flytta på måndag.  Så får väl hoppas att vi kan få hyra rummet en natt till.  

Igår firades lägenhetshittandet med Tapas, sen efter det åkte jag och Lovisa ned till Fulham och träffade lite folk som kommer att gå på skolan.  Riktigt trevligt folk :)
Men Guud, vad dålig jag är på att kallprata.
De flesta, (typ Lovisa) är otroligt sociala och har lätt att snacka med folk, men asså ne. Det fyller inget riktigt syfte för mig att snacka om oväsentliga saker.   Jag blir bara obekväm med sånt här.

Visst är det trevligt att träffa nytt folk och lära känna nya människor, men det är ändå något som hindrar mig.     Nån börjar prata med mig och frågar saker, jag svarar och vet aldrig om jag ska prata vidare, och fråga saker själv..  det här med att föra en konversation vidare är inte min grej. I alla fall inte med folk jag inte känner.  Är det folk jag är bekväm med och sånt, då kan jag prata på hur mycket som helst.   Det tar väl bara tid att bryta ned barriären antar jag.
¨
 Här lyssna på denna fantastiska låt istället :)
tjo.

torsdag 25 september 2014

♡Vi har ett boende♡





Omg lite läskigt, MEN ÅH SÅ FANTASTISKT!  
Idag har vi skrivit på kontraktet till lägenheten och så fort hyresvärden skrivit på så är vi officiellt Londonbor!!! *yesss*   Bara längtar så efter att få flytta in och få lite ro i själen. Börja fixa, kunna laga egen mat (åh) god mat.  Billigare mat.  Blir ju dyrt att köpa mat ute varje dag :/ 

Efter detta fantastiska så skaffade jag ett UK simkort, så jag kan börja leva normalt och använda mobilen 24/7 igen. ;)   Ne men skönt att kunna sms:a och höra av mig till folk i London utan att det kostar en förmögenhet.   
Sen vandrade jag och Gustav runt i Hammersmith, kollade in området lite. åh London <3   Varje dag så blir jag bara mer och mer bekväm här.  
Var så himla nervös över att det skulle kännas fel och vara jobbigt här, pga all stress osv, Men det känns bra faktiskt.  Jag gillar ju stora städer så det passar mig bra tror jag.  (kanske kommer få äta upp mina ord om några månader, vem vet) Men tror att jag kommer trivas väldigt bra här faktiskt. 


Nu ligger vi inne på hotellrummet och är ytterst sociala.... 


ja.... trötta och slitna. Vi förtjänar att ligga i var sin säng med varsin laptop. Haha ♡

♡LONDON♡

Hej, Det är Torsdag och den fjärde dagen för oss i London.  watt

Har fortfarande inte fattat att vi är här,
Satt under hela flygresan och tänkte "vad håller jag på med? herregud"  

Det är rätt så stressigt, det här med att inte ha ett hem, utan bo på hotell/i sin resväska.  Och smarta lilla jag tog bara med mig två par strumpbyxor (Y) GOOOD JOB! not.
Får ge mig ut på stan och införskaffa mig några par till. Svårare än så är det ju inte.

Just nu bor vi på ett litet, litet hotell i Hammersmith. Trångt men lite mysigt ändå.  På morgonen får man frukost serverat av en ytterst hjälpsam personal. English eller Continental.    Den Engelska kan jag ju inte äta, då den består av ägg, bacon och bönor.  blä på bacon lixom xD
Vi lever på nudlar och kall köpe-mat från Tesco. Det finns en vattenkokare på hotellet så det är supersmidigt att äta nudlar. Kanske inte så näringsrikt eller ens gott alltid, men smidigt är det ju, och billigt. (bra för oss som är fattiga studenter to be)

Under dagarna har vi sprungit runt till olika Agencies och kollat efter lägenheter. Letat massa, massa själva på internet med.   En supertrevlig kvinna på en av agenturerna hittade en helt perfekt lägenhet åt oss. åh vi blev kära i den alla tre på en gång. *.*   Tre rum som va lika i storleken, och vi hittade var sitt rum som vi ville ha. (booya)  ett eat-in-kitchen så vi kan hänga nånstans och ha trevligt om vi vill.  En pytteliten trädgård. Om man ens kan kalla det så. En liten gångväg var det väl mer. Men ändå, det är ju nått litet eget.      
Hoppas så på att vi får den, men vågar inte säga att det är 100 % säkert än.  Det hade varit så så så skönt om vi fick den dock. Så kan vi slappna av och börja fokusera på allt annat som ska göras.

aaaaah, Det är så mycket som händer. men det är kul ändå.   Det känns bättre varje dag faktiskt. Detta är mitt hem nu. Känns konstigt att säga, Det kanske kommer bli ännu mer påtagligt när vi fixat boende.

hepphepp, Vidare till allt som ska fixas under dagen.  Ha de bra!!

onsdag 10 september 2014

♡lilla gumman♡

Något som jag är allergisk mot är härskartekniker.

Tyvärr träffar jag på detta ganska så ofta, om inte varje dag
Människor som medvetet eller omedvetet använder sig av olika tekniker att trycka ned andra, sätta sig över dem.  - och jag får panik på sånt.

Den sortens härskarteknik som oftast drabbar mig är "lilla gumman" metoden.

Kan ju börja med att säga att denna teknik är väldigt effektiv, man känner sig otroligt förminskad när någon annan kallar en för "gumman", "lilla du" i tillfällen då det verkligen inte passar sig.
Man kan såklart säga sånt här på kärleksfulla sätt, men de passar sig då bäst under tillfällen som anses vara mer kärleksfulla och ska då helst komma från rätt person för att inte vara just en härskarteknik.

T.ex att min mamma använde sådana ord på mig gjorde inte så mycket. Hon var min mamma och har på det sättet makt över mig redan. och hon sa det alltid på kärleksfulla sätt.

Ett väldigt bra exempel på när du Inte ska använda ord som "Lilla" och "gumman" etc.. är då du ska förklara något för någon annan. Eller om du har en diskussion med någon.     Jag tycker det är en självklarhet att man inte säger sånt i sådana tillfällen. Men de flesta är tyvärr otroligt pålästa om sånt här.

Att uttrycka sig med ord som "lilla" "gumman" "sötnos" och andra liknande ord. Gör att du sätter dig över personen du ska förklara något för eller diskuterar med. Du förminskar personens åsikter och värde på ett väldigt effektivt sätt. Personen blir antagligen illa till mods, nedstämd eller otroligt arg.

Jag brukar känna mig otroligt överkörd i såna här situationer. Det känns som om allt jag sagt inte har någon mening, eller att ingen faktiskt har lyssnat på något av det jag har sagt. Utan förminskar allt eftersom jag är "liten"   Ingen lyssnar ju på en ung eller 'liten' person.





Dessa är de sju vanligaste härskarmetoderna

Projiceringsmetoden. Du klagar på något men får själv skulden för det du påtalar. Den som använder denna metod tror sig ofta vara allvetande, lida av ett Messiaskomplex.

Komplimangsmetoden. En vänlig härskarteknik som inleds med en komplimang. Syftet är att få dig att göra något utöver det förväntade, men kvar blir en olustkänsla trots komplimangen.

Stereotypmodellen. Du blir bestraffad eller negativt särbehandlad när du gör något utöver det som förväntas.

Självförvållad härskarteknik. Du ger ett osäkert intryck med ditt tonläge och kroppsspråk. Du förminskar dig själv och det du säger, "härskaren" får därmed ett överläge.

Uteslutningsmetoden. Du blir inte sedd när du borde bli sedd, i ett samtal eller i en debatt, eller när till exempel ditt tal på bröllopet "glöms bort".

Hierarkimetoden. Innebär att man använder ett överläge eller ett underläge för att tysta någon. Det kan vara chefen som förtrycker sina anställda, men faktiskt också tvärtom.

Tidsmetoden. Många använder tid för att tysta ned andra: "Jag är äldre än vad du är" eller "Jag har varit med längre i det här gänget än vad du har varit".

söndag 7 september 2014

♡I'm holding on for dear life♡

Det är väl ingen hemlighet att jag totalt älskar Sia.   Ne, inte direkt asså.

Har nu hittar den chillaste versionen av Chandelier. ska lyssna på den varje kväll. oh herregud. så bra.


torsdag 14 augusti 2014

♡ACCEPTANS♡

Jag har ingen respekt för äckliga rasister.

Verkligen inte. Asså varför kräver folk att man ska respektera folks åsikter Även om de är rasistiska?
LIKE REALLY??????

NEJ. Rasistiska åsikter skadar. De förtrycker och förgör. Inget bra kommer ifrån rasistiska värderingar och jag vägrar att respektera sådana människor.


Så himla trött på alla dessa vita medelålders människor som klagar på att -ne vet du va, ska invandrare få mer bidrag än mig????!?!!!!!=?!!!! VAD HAR HÄÄÄNT MED SVERIGE? *draperar sig i Sverigeflaggan och gråter stilla*
Dränk dig i dina kränkta tårar istället.

onsdag 13 augusti 2014

♡skrivkramp♡

Orka ha skrivkramp

Verkligen.

Vill skriva låtar
Vill spela in låtar.
Men asså det är så svårt. För det är aldrig, aldrig tyst i detta huset. aja, så är det väl att bo med 6 personer varav två är minibarn. De två är verkligen aldrig tysta vill jag lova.

aja, idag hann jag spela in vocals till två låtar i alla fall. Den ena är klar, så de är väl najssss det.
Sitter och spånar på idéer till låtar. Är inspirerad av så mycket just nu, men får inte ned det i ord eller melodi. DET ÄR SÅ FRUSTRERANDE. AAAAAAERRGHGH *blir Hulken och skriker argt*

Har satt upp lite deadlines för när låtar ska bli klara. Denna veckan vill jag ha klart Collaben jag gör med Jessica. och klar lär den bli för har bara stämmor kvar att lägga (wiih)

Förr i tiden var jag jätte produktiv och la ut covers och sånt på min youtube varje vecka, om inte flera låtar i veckan. men nu.. Det känns nästan som om jag måste lägga ut saker, bara för att. uuugh så tråkigt.  Df håller jag mer på med min egna musik istället. mycket roligare.

tisdag 12 augusti 2014

♡TRIGGER♡

"Ord är inte bara ord. De har laddning och makt och de skapar verkligheten samtidigt som de skildrar den."    - ur Julia Skotts "Kroppspanik"

Något jag tänkt på senaste tiden.   En väldigt bra beskrivning om det samhälle vi lever i. TÄNK på vad ni häver ur er. Ord har betydelse och skapar makt.  Kan va allt från rasism, sexism, och hälsohets.

Hälsohetsen är något jag alltid känt av, från samhället, vänner och familj.

Minns när jag var mycket liten, kanske runt 11-12 år gammal och jag hade två bästa kompisar som båda var smala. Medans jag var knubbig och rund och hade dålig självkänsla. Fick ofta höra från mina kompisar hur tjocka de va samtidigt som de nöp tag i sitt skinn med en äcklad min. Det fick mig att titta på min egen kropp i spegeln och se en kropp som va betydlig större än deras och undra: "om de är tjocka, vad är jag då?" "Om deras kroppar inte duger, gör inte min det heller då?" 

Minns att min mamma som var kraftigt överviktig, berättade om de gånger hon varit med om såna möten och hur ledsen hon blev. För allvarligt vem blir inte det?  Hur hennes arbetskamrat satt och ojjade sig över hur hennes mage korvade sig när hon satt ned. När mamma sen konfronterade arbetskamraten med "om du är äcklig vad är jag då?"  så fick hon ju tillbaka en "men du har ju en så fin personlighet" 
SUCK!

ALLA KROPPAR ÄR OK!!

Jag sliter och drar med min egna självkänsla och försöker förgäves att se på den med en positiv syn, för jag VET ju att jag är mer än min kropp. och utseende ska inte spela nån roll. För jag kan fortfarande nå mina mål, jag kan springa, jag kan vara aktiv och kreativ med min kropp. och göra sånt som den faktiskt är till för.

Men ändå så är det så himla svårt, speciellt när ens kompisar som är betydligt mycket mindre än en själv står framför spegeln och kommenterar över sin "äckliga tjocka" kropp. Hur "äcklig och fet jag var när jag vägde 62 kilo"  och inte kan förstå att det är riktigt skadligt.
Samma gäller de som stolt ska visa upp hur duktiga de är som gått ned i vikt, och ska dokumentera hela resan på Facebook, lägga upp träningsbilder, och bilder på sallader var eviga dag för att visa upp hur duktiga de är.  Skriva ut så fort de gått ned ett kilo.

Ja, gött för dig att du tar hand om dig själv så himla bra då. Så klart att man kanske vill skriva ut sånt nån gång ibland och det är lugnt. Men just när det sker varje dag, eller flera gånger i veckan.   Det är så fruktansvärt triggande.

Klart att smala människor också kan ha kroppsnojor och komplex. Men ta inte ut dem på andra människor, det är så viktigt.   Stå inte och klaga på din vikt när personen bredvid dig väger mer, (eller gör det ALDRIG för du vet aldrig om personen kan vara ätstörd eller något liknande.) För när du gör det, lägger du över dina egna komplex på den andra personen.

Prata om dina komplex som ett sätt att lära dig att älska dem istället. Komma över dem, Inte stå framför spegeln och klaga bara för att klaga. För det skadar!

tisdag 5 augusti 2014

♡självhat som drivkraft♡

Lady Dahmer skrev ett inlägg om Självhat som drivkraft som jag känner igen mig i på så många sätt.

Självhat är en mycket effektiv drivkraft, det kan jag intyga jag gick ned över 20 kilo på bara några månader. MEN jag mådde så fruktansvärt dåligt under hela denna tiden. Det var nog det värsta jag mått, om man bortser från mammas bortgång då.

Jag pressade mig själv till det yttersta. Jag skulle gå ned 0,5 till 1 kilo i veckan annars var jag värdelös och dålig.  Jag tränade varje dag, och var petnoga med vad jag stoppade i mig. 
Jag lät mig faktiskt unna mig en godsak i veckan, men jag tränade extra hårt dagen efter för att kompensera. 
Om jag inte uppnått mitt viktmål för veckan eller månaden så straffade jag mig själv med att inte äta mat, eller äta orimligt lite mat istället. 
Jag var besatt. Jag mätte mig runt midjan och höfterna. Höll schema för viktnedgången och skrev ned hur många cm mindre jag blivit runt midjan. Som om det skulle ge mig mer värde.

Till slut mådde jag så dåligt att jag konstant var nedstämd. Det enda som sporrade mig var viktnedgången. Ja, ett kilo till - nu är jag ännu närmre perfektionen. Jag strävade efter nått sorts värde tror jag. Att jag skulle bli lyckligare om jag var smal, mer omtyckt.  
Det hjälpte ju inte att jag fick otroligt mycket komplimanger över min viktnedgång. Hur duktig jag var, hur snygg jag hade blivit.   Folk menar väl, det förstår jag. Men det blir så himla fel!   Viktnedgång är inget som ska behöva belönas på det sättet.    

Jag började träna för att vara mer hälsosam, mamma tränade mycket och jag inspirerades lite av det. Jag började inte träna för att bli snygg och smal. Men tillslut blev det så ändå. Jag använde träningen för att hitta min självkänsla.  En urdålig ide, för det fungerar aldrig! 

När jag nådde botten, insåg att jag hade problem med träningen och att det gjorde mig sjuk. Så tog jag beslutet att sluta väga mig, sluta hålla schemat över vikten, sluta upp med att mäta midjan osv.  och höll inte lika hårt på alla bestraffningar.  Jag märkte fort en förändring i mitt humör. Jag mådde mycket bättre, var inte lika nedstämd.  Samtidigt gick jag inte ned så mycket i vikt, det gick mycket långsammare och jag höll mer en stadig vikt istället för att gå ned. Men det gjorde inget för jag mådde så mycket bättre i mig själv. 
Det var fortfarande en kamp varje dag, men inte alls lika illa som innan.  
 
Sakta men säkert började jag acceptera mig själv för hur jag såg ut just nu. 
Japp, Detta är min kropp, så här ser den ut och det är helt OK! Inget fel på den. Vill jag ändra på nått så gör jag det. Men långsiktigt. Inte på en vecka eller en månad. 
Träna för att det är kul och det känns bra, INTE för att gå ned i vikt och bli snygg.

Jag vill så innerligt tro på allt det här. Att mitt värde som människa inte sitter i mitt utseende. 
Men fan - det är svårt ! 
När vi lever i ett samhälle som är så otroligt besatt av viktnedgång och hetsar oss dag ut och dag in. 



Jag blir så trött, det är inte konstigt att man mår som man gör. Att ätstörningar är allt vanligare.
"så går du ned 5 kilo på en månad"
"men denna dieten kan du gå ned 7 kilo på en vecka"
"2 kilo i veckan dieten" 

Det är visst omöjligt att vara nöjd över sitt utseende om man har några kilos övervikt. 

Nej, älska dig själv för den du är och för hur du ser ut NU. 
Ingen ide att hata sig själv och använda just det självhatet som en metod för att uppnå ett mål. För man kommer aldrig uppnå det då. utan bara sätta nya mål hela tiden. Aldrig bli nöjd.




My body is not a problem to be solved.
I am not a “before” picture,
I am not a work in progress,
I love my body just the way it is.





♡underneath my skin♡

Vill lyssna på denna låten för alltid!!!

tisdag 22 juli 2014

♡If you must mourn, Don't do it alone♡

Sitter på en stentrappa. Snart är dagen ny. Dagen kommer snart vara här. Dagen då det är 2 år sedan jag senast såg och pratade med min mamma.
Den kommer nog inte vara allt för olik resten av dagarna jag har. Det är samma längtan, samma hopplöshet och saknad. Bara lite extra påtaglig just den dagen. 

Det är svårt att leva med en så här stor, konstant saknad. Jag får ofta höra att "du är så stark. Du är den starkaste personen jag känner" men jag känner mig inte alls stark. Snarast tvärtom. Känner mig otroligt svag. Jag gömmer mig bakom en fasad och hoppas att ingen ska se igenom den.  

Jag har gått sönder i tusen bitar och tejpat ihop mig med silvertjejp i hopp om att det ska hålla. 

"Jag hade aldrig klarat av det. Hade legat kvar i sängen och inte gjort något med mitt liv" är en annan sak jag ofta hör. 
Man har inte mycket val.  Hon kommer inte direkt tillbaka för att jag ligger kvar i sängen. Saknaden försvinner ju inte
De första månaderna sov jag över 12 timmar varje natt men var konstant trött. Helt ärligt så minns jag inte ens vad jag gjorde under de månaderna. Jag var i någon sorts dvala. 
Däremot så minns jag dagen det hände och dagen efter i detalj. I alla fall dagen det hände. Från att jag kom hem och hittade henne, tills att jag somnade i Sofias famn. Hur jag vaknade mitt i natten av att jag grät så mycket. 

Ångrar nästan att jag inte grät mer.  Men jag orkade inte.  

Jag saknar henne 24/7. Ibland känns det som om jag kommer att sprängas. Jag saknar allt. Allt som var och allt vi aldrig kommer att få. Det är så mycket jag har att berätta för mamma. Så mycket som jag funnit om mig själv och om världen. Så mycket som jag vill dela med henne, diskutera. Höra hennes åsikter. Få hennes stöd och uppmuntran. 

Något som jag också fått höra. Ganska så väldigt ofta faktiskt. Som nog är menat som en tröst men som bara gör allt tusen gånger värre är "sånt är livet" 
Det får mig känna en sån skuld för att jag mår dåligt. Som om jag inte fattat att livet är orättvist.  

"If you must die, sweetheart. Die knowing your life was my life's best part" 

lördag 5 juli 2014

♡steg♡

Jag älskar att ta långa promenader sent på kvällarna.  Gärna när det börjar mörkna.
Hur mysigt som helst

Tycker att det hjälper när jag börjar känna hur ångesten bygger upp.
Som att jag lurar huvudet när jag går fort, får upp hjärtats slag - och vet då att hjärtats takt och andningen beror på att jag rör mig- inte på ångesten.

Sen när man varvar ned så varvas ångesten ned med kroppen. Ett tag i alla fall.
Det är skönt att kunna fokusera på något annat ett tag också.

steg för steg.
andetag för andetag.

fredag 4 juli 2014

♡I'm gonna fly like a bird through the night♡

Jag älskar Sia!! så otroligt fantastisk är hon.
Hennes nya platta kommer ut snart och jag är SÅ PEPP!!

Hon har gått ut med att hon inte vill turnera och vara kändis, vilket jag förstår
så nu när hon uppträder så väljer hon att inte visa ansiktet och stå vänd bort ifrån publiken.
Älskar denna iden så himla mycket.
och framträdandet blir så... speciellt


på Ellen Show med den UUUBERfantastiska tjejen som dansar.
grymgrymmmm


ååh denna!!! Med Lena Dunham <333 
crazyflumm.
OCH att hon ligger på mage och sjunger så perfekt bra. GUDINNAAAA!!
fan vad jag älskar hennes röst.


torsdag 3 juli 2014

♡dans inspo♡

tänkte bara visa några av mina dans inspo vids jag hittat på le youtube.
cuz daum

In My Head


The Nicest Thing


This Place Was A Shelter


och typ favoritlåten
Another Love





ååh jag vill också dansa. men det är för trångt, har inget space att röra mig på alls.  D:: mitt lilla rum där jag kan ta 3 steg max.

onsdag 2 juli 2014

♡We löv it♡


Förra torsdagen så åkte jag och Elin på spontantripp till Bråvallafestivalen. 
Över dagen bara. 

Sjukt kuul!!!  Solen stekte, vi blev brända. Jag lyckades bränna mina läppar (wtf??) bra där!  

Vi chillade och lyssnade på massa fantastiska band.  Favoriten var klart Imagine Dragons. Mest df vi åkte dit. Boooya!!  Men åh blev lite smått kär i Den Svenska Björnstammen. 
De va så himla fina. ♡ 

Lana Del Rey spelade på kvällen. Och hon var nästan skrattretande på scenen. Visst jag gillade henne, hon sjöng bra och så. Men hon verkade lite halvt borta, typ det enda hon sa va "you're amazing" "wow" 

Värd dag. De va najssss

 
Hur värda är inte mina katttajts då?!! (Primark yo!) 

fredag 27 juni 2014

Trygghet

Trygghet
Jag känner mig inte trygg så ofta. Det tar mycket för mig att bli bekväm med människor. Vet ej varför riktigt. Beror kanske på min egentligen helt orimliga rädsla för att göra fel. 
Misstag skrämmer ihjäl mig. Att göra eller säga fel saker. 
Jag vill bli omtyckt. Det är nog en mänsklig känsla. Men denna rädsla har förstört så mycket för mig. Det finns så mycket osagt. Vänskaper som kunde byggts upp men inte gjorde det pga att jag varit för rädd för att ta kontakt. 

Det tog mig nära 2 år att bli bekväm med mina klasskompisar på gymnasiet. Och då var det ändå vissa jag va rädd för. 
Tryggast var det i Eslöv. Visserligen tog det några månader. Men de människorna jag fann där förlitar jag mig på till 100%. Jag kan göra och vara precis som jag vill där och känner mig ändå accepterad och älskad. 

Tänker tillbaka på alla sena nätter med våra deeptalks  allt gick att snacka om. Jag kunde berätta saker om mig själv som jag knappt vågat erkänna för mig själv tidigare, för jag visste att jag inte skulle bli dömd eller utskrattad för tankarna jag hade.  

Tryggheten kanske kommer när man väl öppnar upp sig och märker att det finns ett stöd där. En axel att luta sig emot. 

Jag har en himla lång väg kvar till komplett trygghet men det känns som om jag ändå har kommit en bit på vägen. Jag är oerhört mycket tryggare i mig själv och runt andra nu än jämfört med för ett halvår sen. 

Ett steg i taget. För det är väl så man säger?! 

måndag 23 juni 2014

♡Halo♡

Har hittat den absolut mysigaste spellistan på spotify. 
Så himla gooo

Ligger och lyssnar på den samtidigt som jag läser, och daum. 



Lyssna absolut på "Halo"  do ittttt

söndag 15 juni 2014

♡weepy skin with trembling thighs♡



jag är helt besatt av detta underbara band, så var bara tvungen att göra en cover på en av deras låtar
Fick bli Lofticries. 


Green, green thunder and the
Loud, loud rain
Lead our woes asunder
'Neath the proud, proud veins

Of trains let bleed the gunmen of our
Pumping earthly hearts
Wean or joys and plunder
Peel our shining teeth
Bid our hold on happiness

Beat weighty tests with lofty cries
Lofty cries with trembling thighs
Weepy chests with weepy sighs
Weepy skin with trembling thighs

You must be hovering over yourself
Watching us drip on each other's sides
Dear brother, collect all the liquids off of the floor
Use your oily fingers
Make a paste, let it form

Let it seep through your sockets and ears
Into your precious, ruptured skull
Let it seep, let it keep you from us
Patiently heal you
Patiently unreel you


torsdag 12 juni 2014

♡__♡

Ibland slår det mig hur mycket jag faktiskt saknar min mamma.
Så sjukt mycket.

Jag saknar henne varje dag, hela tiden. Det finns alltid något som händer som man tänker "åh detta ska jag berätta för mamma"   

Oftast kan jag skaka av det, men så vissa dagar bara går det inte.
Det är sjukt att jag aldrig kommer att få prata med henne igen, höra hennes röst. Att hon inte får vara här, att vi inte kan dela vårt liv med varandra längre.
Finns så otroligt mycket som jag vill berätta för mamma, få hennes åsikter och stöd. Det betydde allt för mig när hon levde.  Kunde anförtro mig allt åt henne, vi kunde sitta i timmar och bara prata med varandra. Om allt och ingenting.  Jag minns hur jag brukade sitta kvar efter maten och prata. Massera henne.

Det är ofta sånt jag drömmer också. När jag väl nu drömmer om mamma så är hon oftast inte huvudpersonen, utan mer i bakgrunden. Levande lixom.  Att vi äter hennes mat, att vi pratar om något eller att jag masserar henne som jag alltid gjorde.  ha. åh- Det är fint tycker jag.

Usch jag vet inte. Det känns bara för jävligt just nu. Orkar inte tänka på att hon inte finns här imorgon, eller nästa vecka. Nästa år. Om 10 år.
Fan.

Försöker ta en dag i taget, och det fungerar väl. Någorlunda i alla fall.

måndag 19 maj 2014

Oj jissses

Ligger här i vandrarhemmets ganska hårda säng och undrar hur det här gick till?!

Hade inte några höga förhoppningar på att gå vidare på något av proven idag. Så kändes trevligt när jag gick vidare till andra provet. Nervöst men gött lixom. Och sen vips var jag vidare till tredje provet. Omg 

Känns lite overkligt. Men oj så spännande.  
Kommer köra järnet imon och ha fett med kul. Lära mig och inte tänka att det faktist är en audition. 
Klart det är nervöst, hade ju varit helt sjukt om jag kom hela vägen. 
Är stolt nog över att ha kommit till sista provet.  Känns gött att få lite bekräftelse på att jag inte är helt urdålig.   Heh. 

Aja vad som än händer imon så är jag glader. :)
Nu blir det natten. 

lördag 17 maj 2014

Jag hatar tåg

Vill dö lite för jag ska åka 5,5 timme tåg imorgon och jag ORKAR INTE!!
Har åkt så himla mycket tåg på sistone. Vart och sökt massa skolor runt om i Sverige.

Förra onsdagen så drog jag upp till Arvika och sökte till Ingesunds folkhögskola 7,5 timmar dit och hem.
Ville dö när jag åkte hem. Helt slut och klaustrofobisk.
Själva audition gick bra, man fick göra provet i smågrupper. Så ställa sig- få lite random frågor och sen spela sin låt.  mh bra gick det för blev antagen till linjen så. (hehe)  men får se om jag väljer att gå på den skolan. Får se hur det blir med de andra skolorna jag sökt till.

Så i Torsdags så stack jag till Åsa och sökte en singer songwriter linje (en till heheee) på Löftadalens folkhögskola.  baaara 3,5 timmar tåg, mysigt värre.
UUUBER mysig skola dock. Herreguuud. ligger precis vid havet på en klippa. ojoj och trevliga lärare. verkade bra den skolan. me likey

sååå imorgon bär det av till Skara. (omg)  och på måndag blir det prooooov.
Är bara liite nervös.

Det är lugnt. I got this.  (I don't got this)

Ne men får göra mitt bästa, show 'em what I've got och hoppas på det bästa. (uwuhuuhu)
Sen på tisdag ska jag söka Fridhem.... stressigt? ne vet inte vad du pratar om.


fredag 25 april 2014

♡IMAGE♡



I am just an image of something so much greater
I am just a picture frame, I am not the painter
Where do I begin, can I shed this skin
What is this I feel within

♡OH GOD I PITY THE VIOLINS♡


Regina är mitt allt ibland. 


lördag 19 april 2014

♡Ung och dum♡

Ibland riktigt längtar jag tills jag är vuxen på riktigt.
30 plussare med stadigt liv.
Känns som om livet är ganska gött då.
Mindre förvirrande lixom.

Kanske är jag mycket visare då,
Vet mer
engagerar mig mer

Undrar hur mitt liv som 30 plussare kommer vara.
Hoppas jag älskar livet.
Hoppas jag älskar det fullt ut.

Obsession

You hold me like the thunder 
grips the storm
Crushing my chest
Please don't let go
This pain is my addiction 

I see your eyes 
and I can't tell reality from dream
This fire around you is burning
Leaving marks of 
wholesome despair on my skin. 

You've become my obsession 

måndag 14 april 2014

Söksöksök

Efter dagens springerunda sitter jag nu här och läser monologer inför årets sökningar.   Ugh vad ska man välja.  Vad ska jag göra. Inte alls nervös :0 

Är väldigt mycket mer nervös över att söka till teaterskolorna än Singer songwriter-linjerna.  
Ändå vill jag egentligen hellre gå ett år och hålla på med musik just nu.  Men teater är ju livet. Det har varit medelpunkten under halva mitt liv. 

Buhu. Har nog inte så stor chans att komma in på varken Fridhem eller Skara. Fast hoppas kan man ju 

fredag 11 april 2014

Dansdansdanssssss

Jag är inte en vad man kallar en tävlingsmänniska. Men ibland så önskar jag att jag var det. 

Oftast när jag ställs inför något svårt, något utanför min bekvämlighetsgräns så blir jag sjukt frustrerad om jag inte klarar av det eller gör det bra nog från början. 
Och istället för att tänka "aha det här har jag inte gjort innan, det övar vi extra mycket på så att jag blir superbra på det" vilket är logiskt lixom. Så tänker jag istället "Gaaaah jag suger. Jag ger upp" i bästa fall så prövar jag mig fram, gör det. Men hatar hur det blir eller ser ut. 

Galet dumt egentligen. För hur ska jag kunna bli bättre och utvecklas om jag inte utmanar mig själv mer? 
Ändring på det tack! 

Ta till exempel dansen. Som typ House eller hip hop. Det är kul. Men det är roligast när det går bra, vilket det inte gör alltid. Blir bara sur på mig själv för att jag inte kan.   Till skillnad från piano. Har alltid haft lätt för att spela piano. Så då är det ju bara kul att spela och lära sig. 

Har hursomhelst varit väldigt kul på veckans alla danslektioner.  Haft jazz, house, reggae, hip hop, balett. Lite av allt helt enkelt.   Ack det ska bli trevligt att komma hem nu, men känns inte som det är läge riktigt nu. När man precis börjat komma in i skolrytmen igen efter alla föreställningar.   
Dock är det mycket väl behövligt med lov och vila nu. Inte haft en lugn stund sen förra lovet med alla föreställningar vi gjort. Fattar knappt att vi lyckades få ihop musikalen och Gardellpjäserna på den korta tiden.  

Så ska sova sååå mycket nu!!! Soft 

torsdag 10 april 2014

Kaniner små

ÅHaft en mini"konsert" i danssalen idag. Eftersom jag var lite nervös över mitt framträdande på lördag så fick mina kära internatvänner agera försökskaniner och lyssna på mig.  

Lyckades spela alla låtar utan att sabba mig.  Oh yes! :)  kanske beror på att jag inte är så nervös inför dessa människor, eller så har jag helt enkelt blivit mer van vid att sjunga inför folk. 

Imorgon bär det av hemåt. Påsklov. 
Vill stanna kvar här och bara lata mig varje daag med alla härliga människor. 
Men ska ändå bli mysigt att komma hem till familj och vänner. Spela på Ukm och såklart ha treeevligt på systers möhippa. Wiihoo 

Väskan är nu packad och jag ligger i sängen och lyssnar på nattmusik. 
Sovasovasova.imon blir det balett och tågresa. Ha kul 
 Kul att färgen i min lugg är som bortblåst. Säämst (vi kan låtsas att det ska va så) 

onsdag 9 april 2014

Songbird

Det. Börjar närma sig. 
Ska uppträda på UKM på lördag, känner lite skräckblandad förtjusning över det hela.  

Men jo det ska bli kul. Planerat låtar och sånt kul. Tror jag bestämt vilka låtar jag ska köra, hoppas det kommer folk och lyssnar också. Vore ju treeevligt. 


söndag 6 april 2014

Kraft


Vi är mitt inne i föreställningsperioden nu. Och det är Supermegakul.  Det finns verkligen inget härligare än att stå på scen och bara ösa järnet. Älskar det. Försöker hitta tillbaka till kärleken till scenen ingen, gnistan har försvunna lite sedan mamma gick bort. Antar att det egentligen är en rätt normal grej. 

Haft ett par tuffa dagar nu det senaste, nu när allas föräldrar kommer och så, blir det så mycket mer påtagligt att inte mamma är här och kan uppleva det här med mig.  Saknar henne så att det känns som om jag ska explodera vilken sekund som helst.   

Försöker tänka att hon är någonstans runt mig och ser mig. Önskar bara att jag kunde få höra hennes röst igen. 

Hur som helst lyckades jag ta mig igenom de senaste föreställningarna. Brukar kännas skit innan vi drar igång men sen när vi är igång så släpper jag mitt vanliga liv och låter karaktären ta över. Då hjälper det. 

Nu har vi två föreställningar kvar. Ska kötta de som fan! För gu så bra vi är! 

Ungefär så här cool ser jag ut. Spets och 40tals frilla. Älskar det!!

Alla dessa människor kommer bli min räddning ❤️❤️😘☀️😘 

tisdag 25 mars 2014

♡If You Don't Mind♡

IF YOU DON'T MIND 


DEN ÄR SÅ JÄVLA BRA!!!!!!!!!!
älskar detta bandet, kommer göra det tills jag dör. herrejistansesss

måndag 24 mars 2014

♡jag sträcker mig♡

räknar ned, jag känner mitt hjärta slå
aldrig känt mig så avdomnad förut
kall som is, och som natten framför mig
äcklande, mörker omkring mig
du är så kall, och så långt bort från mig
jag sträcker mig för att nå dig,
men jag famlar i bara luft

vakna,  vakna, vakna
jag försöke rädda dig
men vet att det är för sent

Går förbi, försöker att hitta sätt att berätta för dig
att jag är här, men knappt levande
rädslan tar över alla tankar
förgiftar alla mina rörelser
jag skriker, kan du höra mig
eller skriker jag ut i bara luften?

vakna,  vakna, vakna
jag försöke rädda dig
men vet att det är för sent

låt mig falla isär
jag kanske reser mig, men jag blir aldrig hel igen
låt mig inte fallar isär
jag kommer aldrig känna igen

räknar ned, jag känner mitt hjärta slå
aldrig kännt mig så avdomnad förut

vakna,  vakna, 
jag försöke rädda dig
men vet att det är för sent
vakna
jag försökte rädda dig
låt mig försöka rädda dig
men snälla säg inte att det är för sent