Får mig att tänka till lite på sådant som jag brukar snurra runt i mitt huvud.
Tanken på Värde.
Skrev en text för ett tag sedan när jag var ganska så jätte sur.
Jag lägger inte min värdering i att ha en pojkvän
Problemet är att ANDRA lägger min värdering i det.
Värdering ligger i hur många killar som stöter på en på klubben
Hur många likes jag får på min profilbild
Hur mycket uppmärksamhet jag får av killar, på internet eller irl
Värdering ligger i hurvida jag har haft eller är i ett förhållande. Det bästa är ju om man ÄR i ett förhållande. Att ha någon som värderar än.
GOOD JOB DU ÄR NU RIKTIG MÄNNISKA!!
Det här är något jag möts av ofta, och något som jag verkligen försöker hålla mig borta ifrån.
Jag vill inte känna att jag skulle vara en bättre person för att jag är i ett förhållande med någon, jag strider för att få känna mig bra nog av att bara vara jag. Ensam. För att det är ju så det är. Jag vägrar att bli definierad av en annan person.
Jag är så fruktansvärt trött på de obligatoriska frågorna man får från alla håll och kanter.
"Jaha, finns det några söta pojkar nere i Skåne?"
"Hur mår pojkvännen, hehe"
"Träffat nån kille du gillar än?"
Herregud, varför är detta så intressant? Varför är det så att det ofta är den första frågan folk ställer till mig?
Kan inte inte istället fråga hur det går för mig i skolan, hur vännerna är där nere, om jag trivs, vad vi gör, hur jag bor? Men nej. Pojkvännen kommer först! Sen det där med heteronormativet är ju en annan diskussion.
Minns när jag började på gymnasiet och mina vänner blev SÅ chockade över att jag aldrig varit i ett förhållande, eller att jag aldrig hade varit kär. Och jag tänkte "men jag är ju bara 16, jisses varför är det så bråttom." och så kan jag fortfarande tänka, vadå jag är 20. Vem bryr sig?!
Sen är det ju det här med manlig bekräftelse som ska vara så himla viktigt för oss kvinnor.
Som om man ska sträva efter att vara så snygg som möjligt och få så många komplimanger av killar som möjligt. Se bara exempel som 23 Trends Guys Hate (But Women Love)
....Verkligen? VEM BRYR SIG OM VAD KILLAR TYCKER? om jag gillar något så har jag på mig det och skiter fullständigt i om en snubbe tycker det är fult eller snyggt. :)
Eller som när det var fest på internatet för någon månad sen, vi hade klätt upp oss, (eller snarare klätt ut oss) och det var nån jävla snubbe efter mig hela kvällen, skulle hela tiden kommentera att jag såg bra ut. Tyckte det var sjukt obehagligt och onödigt, visst säg det en gång sen räcker det för jag behöver inte höra det tack.
eller som när vi var i Turkiet och män stirrade och kommenterade på mitt utseende hela tiden. När jag blev obekväm och irriterad så var det ju mitt fel. För jag var ju den som visade axlarna, var liten, log för mycket, tittade på dem. Tillslut fick jag gå i bestämd takt, inte titta eller le mot någon, inte hälsa. Men då hette det ju att jag var otrevlig och gav fel intryck.
Kort och gott så ligger inte ens värde i om man har en partner, eller hur snygg man är.
Ne var en bra och hygglig människa istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar