Kraft

Vi är mitt inne i föreställningsperioden nu. Och det är Supermegakul.  Det finns verkligen inget härligare än att stå på scen och bara ösa järnet. Älskar det. Försöker hitta tillbaka till kärleken till scenen ingen, gnistan har försvunna lite sedan mamma gick bort. Antar att det egentligen är en rätt normal grej. 

Haft ett par tuffa dagar nu det senaste, nu när allas föräldrar kommer och så, blir det så mycket mer påtagligt att inte mamma är här och kan uppleva det här med mig.  Saknar henne så att det känns som om jag ska explodera vilken sekund som helst.   

Försöker tänka att hon är någonstans runt mig och ser mig. Önskar bara att jag kunde få höra hennes röst igen. 

Hur som helst lyckades jag ta mig igenom de senaste föreställningarna. Brukar kännas skit innan vi drar igång men sen när vi är igång så släpper jag mitt vanliga liv och låter karaktären ta över. Då hjälper det. 

Nu har vi två föreställningar kvar. Ska kötta de som fan! För gu så bra vi är! 

Ungefär så här cool ser jag ut. Spets och 40tals frilla. Älskar det!!

Alla dessa människor kommer bli min räddning ❤️❤️😘☀️😘