Oftast när jag ställs inför något svårt, något utanför min bekvämlighetsgräns så blir jag sjukt frustrerad om jag inte klarar av det eller gör det bra nog från början.
Och istället för att tänka "aha det här har jag inte gjort innan, det övar vi extra mycket på så att jag blir superbra på det" vilket är logiskt lixom. Så tänker jag istället "Gaaaah jag suger. Jag ger upp" i bästa fall så prövar jag mig fram, gör det. Men hatar hur det blir eller ser ut.
Galet dumt egentligen. För hur ska jag kunna bli bättre och utvecklas om jag inte utmanar mig själv mer?
Ändring på det tack!
Ta till exempel dansen. Som typ House eller hip hop. Det är kul. Men det är roligast när det går bra, vilket det inte gör alltid. Blir bara sur på mig själv för att jag inte kan. Till skillnad från piano. Har alltid haft lätt för att spela piano. Så då är det ju bara kul att spela och lära sig.
Har hursomhelst varit väldigt kul på veckans alla danslektioner. Haft jazz, house, reggae, hip hop, balett. Lite av allt helt enkelt. Ack det ska bli trevligt att komma hem nu, men känns inte som det är läge riktigt nu. När man precis börjat komma in i skolrytmen igen efter alla föreställningar.
Dock är det mycket väl behövligt med lov och vila nu. Inte haft en lugn stund sen förra lovet med alla föreställningar vi gjort. Fattar knappt att vi lyckades få ihop musikalen och Gardellpjäserna på den korta tiden.
Så ska sova sååå mycket nu!!! Soft
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar