♡mamma♡

jag vet inte.
allt bara känns så jobbigt och konstigt hela tiden.

Så otroligt overkligt, på ett sätt så känns det som om jag fantiserat fram henne under hela mitt liv. Vilket låter jätte hemskt.   Jag kan inte riktigt reda ut mina tankar, inte mina känslor för den delen heller. Det är så olika från dag till dag.  eller från timme till timme kanske man ska säga.   Man kan vara helt glad och lycklig en sekund, och i nästa är man i tårar.

Just nu känns det som om det aldrig kommer att bli bra igen. Det gör det nästan hela tiden, men det är starkare nu än det varit på några dagar.
Det var superjobbigt innan Musik Direkt, första stora grejen utan mamma. Hon har ju alltid varit den som alltid varit där och stöttat mig. Så min nervositet var 1000 gånger starkare, och ända sen ungefär en vecka innan tävlingen har jag mått sämre och sämre. Även nu efteråt känns det jobbigt, kanske är det för att Jesus Christ Superstar har premiär om några veckor och ja, det kommer bli värre igen det vet jag.
Känns jobbigt att behöva bli påmind hela tiden.  "Mamma skulle sitta där i publiken, hon skulle applådera, ge mig rosor och en kram efteråt och säga hur duktig jag var"   Men det gör hon ju inte.

Uttrycket att, 'man vet inte vad man har förrens man förlorar det'  är så sant.  För man vet inte hur mycket man egentligen förlitar sig på en människa förens den personen försvinner. Det är så mycket jag behöver mamma för. Inte bara nu, men om några år frammåt.  5 år- 10... 30.
Det är inte rättvist.

even if disaster strikes, I close my eyes and then I'm next to you