♡__♡

Ibland slår det mig hur mycket jag faktiskt saknar min mamma.
Så sjukt mycket.

Jag saknar henne varje dag, hela tiden. Det finns alltid något som händer som man tänker "åh detta ska jag berätta för mamma"   

Oftast kan jag skaka av det, men så vissa dagar bara går det inte.
Det är sjukt att jag aldrig kommer att få prata med henne igen, höra hennes röst. Att hon inte får vara här, att vi inte kan dela vårt liv med varandra längre.
Finns så otroligt mycket som jag vill berätta för mamma, få hennes åsikter och stöd. Det betydde allt för mig när hon levde.  Kunde anförtro mig allt åt henne, vi kunde sitta i timmar och bara prata med varandra. Om allt och ingenting.  Jag minns hur jag brukade sitta kvar efter maten och prata. Massera henne.

Det är ofta sånt jag drömmer också. När jag väl nu drömmer om mamma så är hon oftast inte huvudpersonen, utan mer i bakgrunden. Levande lixom.  Att vi äter hennes mat, att vi pratar om något eller att jag masserar henne som jag alltid gjorde.  ha. åh- Det är fint tycker jag.

Usch jag vet inte. Det känns bara för jävligt just nu. Orkar inte tänka på att hon inte finns här imorgon, eller nästa vecka. Nästa år. Om 10 år.
Fan.

Försöker ta en dag i taget, och det fungerar väl. Någorlunda i alla fall.